Varje juli fylls Frankrikes vägar med fart, kraft och förväntan. Tour de France sveper genom alper, landsbygd och stadsgator medan världens bästa cyklister kämpar etapp efter etapp för att bära den berömda gula tröjan, maillot jaune, som symboliserar ledarskap och uthållighet. Men samtidigt som cyklisterna trampar sig fram i hetta och regn, börjar ett annat lopp i tysthet. Ett lopp som inte kräver cyklar utan garn, fibrer och tålamod. Det heter Tour de Fleece.

Vid första anblick verkar cykelsport och handspinning ligga långt ifrån varandra. Men ju närmare man tittar, desto fler likheter träder fram. Båda handlar om rytm, teknik och att hålla ut under lång tid. Båda bygger på gemenskap, uthållighet och en kärlek till processen. Och de har faktiskt en gemensam historia, vävd ihop genom ull.

Den gula tröjans ursprung: en stickad symbol

Den första gula tröjan introducerades 1919, mitt under ett Europa som fortfarande läkte sina krigssår. Tourens arrangör, Henri Desgrange, ville göra ledaren mer synlig. Valet föll på gult, samma färg som sportsidan i tidningen L’Auto som sponsrade tävlingen. Det märkliga är att de första tröjorna var tillverkade i ull. De var stickade för hand eller på maskin, tunga och varma, men tillräckligt funktionella för att stå emot vind, damm och kyla under de långa bergsetapperna.

I decennier bar cyklisterna tröjor av ull, och även om materialen idag är mer tekniska, lever den ursprungliga känslan kvar. Den gula tröjan blev snabbt något mer än bara ett klädesplagg. Den symboliserar en resa byggd av små steg, precis som ett växtmönster i stickning eller varje varv på spinnrocken.

Ett parallellt lopp: Tour de Fleece

År 2006 startade en liten grupp handspinnare sitt eget lopp. Medan cyklisterna i Tour de France kämpade i backarna, satte de sig vid sina spinnrockar och spann ull varje dag som det fanns en etapp. De kallade det Tour de Fleece, en lek med orden som snabbt blev en internationell rörelse.

Idag deltar tusentals personer världen över. Vissa spinner själva, andra i lag. Många delar sina framsteg på Ravelry eller sociala medier. Det finns inga domare eller prispengar, bara personliga mål och en känsla av att vara del av något större. Många spinner fibrer de aldrig testat tidigare, experimenterar med färg, struktur eller tekniker. Vissa planerar sin fiberstrategi veckor i förväg, precis som ett cykellag planerar sina attacker.

They spin, we spin

En fras som blivit populär inom Tour de Fleece lyder They spin, we spin. De trampar, vi spinner. Det finns något poetiskt i att två så olika aktiviteter ändå har samma kärna. Att snurra en spole med ull kräver samma tålamod som att klättra kilometer efter kilometer uppför en bergsväg.

De som spinner dagligen under Touren säger att det skapas en särskild rytm i kroppen. Precis som cyklisterna får sina ben att minnas varje tramp, lär sig händerna att lyssna på fibrernas språk. Det blir som en dans, ett flöde, ett tillstånd av fokus.

Det är också en hyllning till Tourens textila rötter. Den första gula tröjan var trots allt gjord i ull, och det finns något vackert i tanken på att folk fortfarande spinner samma material medan de följer loppet i realtid.

Ett textilt spår i Tourens fotspår

I många byar som Tour de France passerar ser man numera färgglada installationer i garn. Cyklar täckta i virkat. Banderoller i stickat. Till och med stora gula tröjor gjorda av små lappar, sammansatta av lokala grupper. Det kallas ibland för yarn bombing, och är en sorts garn-graffiti som visar att textilhantverket inte bara lever, det firas.

Det är som om spinngemenskapen svarar: Vi är också här. Vi följer er. Och vi firar, på vårt sätt.

Garn, kraft och gemenskap

Tour de France och Tour de Fleece rör sig parallellt genom juli, som två trådar i samma väv. Den ena syns på TV och kantas av publikens jubel. Den andra sker i tystnad, i hem över hela världen, där garn förvandlas till tråd med varje snurr. Men båda berättar samma sak: att uthållighet, passion och gemenskap är krafter som för människor framåt, oavsett om det är på cykel eller vid spinnrocken.